Denna dag har temat ”Herrens Moder”, vi möter Jungfru Maria som vandrar till sin släkting Elisabet. De är båda havande, ger råd och stöd och rör vid varandras magar. Därinne väntar något större än de själva, något som satts i rörelse och bär bud om framtid………….
Bilden återkommer inom kyrkokonsten, den frigör naturligt oxytocin.
Vad Maria och Elisabet upplevde, går i repris från Jesu tid fram till våra dagar.
I en släkt med ”tomma rum” är det svårare att dela denna upplevelse mellan kvinnor (inte helt lätt att bli gravid, äldre mödrar med ett enda barn, ”per sin”, ”VE” och ”Sectio” är vårt arv av födande).
Ja, som en barnmorska i Ystad menade, i familjer där många barn föds, tränar man på detta. på samma sätt som man får vana att spela och sjunga i familjer med mycket musik.
När jag påminns om detta möte mellan kvinnor, blir jag personlig och öppnar ”Dystocia” för ett inlägg.
Efter höstens journalläsning, står det klart att mor var sjuk den sista tiden som gravid. För sjukdomen som då förkortades ”tox. gravid.” uppfyllde Britt inte alla karaktärsdrag, men klart för det vi idag kallar ”preeklampsi”.
”Tox symptomer” kom och gick, sjukan var lömsk att tyda. Det blev en symbiotisk toxikos, som påverkat oss från sensommar–höst 75 till nutid.
I det stora rör detta många kvinnor och barn genom åren…………
SYMBIOTISK TOXIKOS
Jag har men
Vi har båda men sedan hösten 75.
Mors kärl och hjärta,
Min växande hjärna
Fångna i toxisk symbios.
Urin från mor och mig,
Mors blod och vårt sinande vatten
Kretsar genom sviktande placenta
I symbiotisk toxikos.
Blott kunskap kan ge inre frid
Hur sista tiden som gravid
har påverkat vår framtid……….