Idag, den 4 januari, uppmärksammar vi Punktskriftens dag. För oss i Unga med Synnedsättning handlar dagen om mer än att synliggöra ett skriftspråk, den handlar om rätten och skyldigheten att få bli läsande.
Alla barn i Sverige har krav på sig att lära sig läsa och skriva. För barn som är blinda eller har en grav synnedsättning innebär det att lära sig punktskrift. Därför menar vi att punktskrift inte ska vara ett val, utan en självklar del av skolans uppdrag, på samma sätt som läs och skrivundervisning är obligatorisk för seende barn.
Det finns en utbredd föreställning om att talsynteser och ljudböcker kan ersätta läsning för barn med synnedsättning. Men att lyssna är inte samma sak som att läsa. Utan ett eget skriftspråk riskerar barn att växa upp utan grundläggande läs och skrivförmåga. I praktiken innebär det att barn riskerar att bli analfabeter i ett samhälle som bygger på text.
Punktskrift är ett fullvärdigt skriftspråk. Precis som tryckt text är nödvändig för seende barns språkutveckling, är punktskrift avgörande för att barn med synnedsättning ska kunna förstå språk, struktur och innehåll och utveckla självständighet i sitt lärande.
Forskning och beprövad erfarenhet visar att barn som får lära sig punktskrift har bättre förutsättningar att lyckas i skolan och senare i arbetslivet. När punktskrift uteblir skapas skillnader mellan barn, inte på grund av förmåga, utan på grund av hur utbildningssystemet är utformat.
Trots detta är tillgången till punktskriftsundervisning fortfarande ojämn. I dag kan möjligheten att lära sig läsa bero på var i landet ett barn bor eller vilka resurser som finns lokalt. Det är inte förenligt med en likvärdig skola.
På Punktskriftens dag vill vi därför vara tydliga. Vi anser att barn med synnedsättning ska ha läsplikt i punktskrift och att skolor ska ha en tydlig skyldighet att undervisa i den. Inget barn ska lämna skolan utan att kunna läsa och skriva, oavsett synförmåga.