OM FÖR TIDIGT FÖDDA BARN
Vill dela ett tänkvärt
som knyter an till barnafödande.
Rakel Eriksson, ombudsman för
Unga med Synnedsättning Stockholm Har mod och kraft att skriva om barn som föds extremt tidigt och hur det påverkar öga och hjärna.
Hon rör också vid samhällets syn på dessa barn, där ekonomi ofta går före människovärde.
Jag tycker däremot att det är väldigt sorgligt att vårt samhälle inte tar det ansvar som våra förtidigt födda medborgare behöver genom livets olika skeenden med rätt vård, stöd i hemmet, till en god utbildning och i yrkeslivet. Jag blir ledsen över att den här frågan handlar om vem som ska få leva eller ej och inte om det riktiga problemet här. Att vi som samhälle är skyldiga att tillgodose individers behov av stöd i vardagen till både närstående och föräldrar till oss som lever här med en eller fler funktionsnedsättningar eller sjukdomar, som påverkar att en är i behov av stöd från samhället. Det stöd som barn och deras familjer behöver när någon föds i vecka 22, är samma sorts insatser som behövs oavsett när i livet en person skulle kunna få en liknande funktionsnedsättning senare i livet. Det bör aldrig handla om kostnader som ska ligga bakom ett ställningstagande kring om ett liv blir värt att leva eller ej.
Jag själv är född i vecka 28 och känner många barn och unga som föddes tidigare än mig.
Utmaningarna vi möter i vardagen beror oftast på bristande kunskap från andra och att vi återkommande genom livet om och om igen behöver bevisa att våra livslånga funktionsnedsättningar kvarstår, med samma behov av stödinsatser i morgon som vi hade i förra veckan med.”
SRF Flerfunks kommentar till inlägget:
”Tack, Rakel för kraftfullt och modigt inlägg. Vi Behöver Yngre, begåvade synskadade som vågar tala om dessa frågor.
Låt oss höra och se vad som hände sedan