Sista dagarna i januari, Som är Brailles födelsemånad, delar SRF Flerfunk
Föreningen synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar, SMYF:s
Krönikor vid punktskriftens 200-årsjubileum.
De är skrivna av medlemmar och visar alla att blinda barn tidigt behöver ett skriftspråk för att bli läsande och räknande individer……..
Utan att få tillgång till punktskrift, kan blindheten bli likt en intellektuell funktionsnedsättning.
Språket är nyckel till kunskap och visar väg från mörker och dimma…….
Alla krönikor om punktskrift finns också att läsa på
Hösten 2025 publicerade SMYF olika krönikor om punktskriftens betydelse i några av medlemmarnas liv, för att fortsatt uppmärksamma 200-årsjubileet av Brailles fantastiska skrift som givit många synskadade världen över ett eget läs och skrivspråk!
Först ut är Jonas Pettersson som skriver om sitt förhållande till punktskriften.
PUNKTSKRIFTEN — EN TROFAST VÄN PÅ LIVETS STRÅT
Louis Brailles geniala uppfinning, punktskriften, firar sitt 200-årsjubileum i år. Bland alla generella påminnelser om hur viktig punktskriften är för oss som använder detta läs- och skrivsystem, så måste det också finnas plats för lite personlig reflektion.
Jag lyckades lösa ”de sex prickarnas chiffer” i första klass. Det var på Tomtebodaskolans filial i Göteborg och vi var endast tre tappra små själar i klassen, som tävlade om att imponera mest på fröken.
Ibland har punktskriften fått mig att känna mig väldigt speciell. Som den gången i
åtta-nio-årsåldern, när jag hälsade på farmor och farfar under ett skollov. Jag låg på en madrass nedanför farmors säng. När vi hade sagt god natt och lampan var släckt, fortsatte jag med mitt lilla ”rackartyg”, nämligen att läsa med boken under täcket. När farmor ett par timmar senare skulle gå på toaletten upptäckte hon vad jag höll på med och blev mäkta förvånad.
Ett par år senare, 1980, spelade jag in Eurovision Song Contest på kassettband. Det irriterade mig enormt att jag inte visste vad artisterna och låtarna hette, så min pappa fick snällt ta fram det punktskriftsalfabet han kommit över och på min Perkinsskrivmaskin hamra ner allt detta. Det tog ju en stund, men för mig var det något väldigt stort att själv kunna läsa, samtidigt som jag lyssnade på inspelningen.
Att informera om punktskriften och visa fram den i vardagen är förstås oerhört viktigt, men ibland kanske man vill slippa vara en levande informationsbroschyr. Jag läste ofta när jag satt på tåget mellan Hässleholm där jag bodde och Malmö där jag jobbade. Då hände det då och då att någon som satt i närheten frågade vad det var jag läste. Det är ju en sak att vara nyfiken på det ovanliga sättet att läsa, men jag skulle vilja se den person som går fram till en vilt främmande bok- eller tidningsläsande medresenär och frågar: ”Vad läser du för nåt?”.
Det senaste fallet, där jag konkret kände hur stor betydelse punktskriften har, var när jag under några år gick kvällskurser i italienska. I början av terminerna hade inte alltid punktskriftsböckerna kommit, vilket gjorde att jag fick fråga hur olika ord stavades. Det var nästintill omöjligt att lära sig något på det sättet, så när böckerna äntligen dök upp kändes det som en stor befrielse.
En sak är säker: Punktskriften kommer att vara min trogna följeslagare genom hela livet!