2026 firar vi Världshörseldagen just som våren far fram över Sverige.
Vad fångar detta bättre än vårdikter bortom syn och hörsel av Katarina Jo. Dikterna är hämtade ur hennes diktsamling från 1985, men återfinns också i gamla punktskriftstidningar från 1989.
Låt Katarinas ord tala sitt eget språk — bortom punktskrift och taktilt teckenspråk………….
SORGLIG VÅRDAG
Solen värmer mig
men jag fryser
Men jag känner en oändlig sorg
Hur kan våren vara så vacker?
Det känns som ett hån
Det gör bara ont
att se den.
Hur kan någonting vara så fint?
Nu är det kväll,
en sommarkväll
en kväll så ljus och varm
Snart är det natt,
En sommarnatt
En natt så lång och tyst.
Du och jag
Är så nära varandra
Jag känner din hand
Mot min hand,
din kind
Mot min kind
Din arm
Mot min arm,
Ditt ben
Mot mitt ben,
Din fot
Mot min fot,
Hela din varma kropp
Mot min kropp.
Nu sover du
Snart sover jag.
JAG SER VÅREN
Jag känner vinden
Den rör vid mitt ansikte,
Är lite kall.
Jag känner grus
Och lite snö
Under fötterna.
Hör
Bilar på avstånd
Känner doften av jord,
Vind,
Av allt som växer.
Rör med fingertopparna
Vid snödroppar
Och en blåsippsknopp
De är så mjuka,
Alldeles nya
Känner på gräset,
På jorden.