På vårens första Maria-dag (Kyndelsmässodagen), bjuder Liesland på en krönika inför Syskonbandets tidning.
Texten rör flera av våra medlemmar. Den visar hur religion, identitet, synnedsättning och neuropsykiatri smälter samman, men Framför allt skildrar den Marias förenande kraft…………
Många gånger har jag frågat mig, varför det känns viktigt att anta mitt andranamn. En del människor anser att vi med neuropsykiatriska störningar stoppar huvudet i sanden för att bli en annan person, anta ny religion, annat kön– för att bli fria från handikapp. Kanske lever vi kvar i en fantasivärld präglad av barndomspsykos och behöver anpassas till verkligheten………
Kunde vi bara vara nöjda med de namn, vi fått oss givna genom dopets helgedom?
Har en komplex fråga som identitet en enkel lösning som namnbyte?
Ibland har jag tvivlat och tänkt att de kan ha rätt, vi är ju samma handikappade individer– så varför inte finna oss i vårt öde?
Innerst i själen känner jag att Maria är så mycket mer än ett namn som alla andra.
Förutom det allra viktigaste dvs arvet från min far trots adoption, har det en vidare mening – något som angår mänskligheten i stort.
Pingstdagen 2015 hörde jag en frireligiös gudstjänst, där en kvinna förklarade för barn och människor utan tro, varför vi firar denna högtid.
Hon berättade hur tornet i Babylon rasade samman, hur människor blev splittrade och förvirrade, man började tala olika språk och skingrades över världen.
För att göra det tydligt tog hon hjälp av våra förnamn.
Vi har olika språk och andra namn i andra delar av världen, namn som inte faller oss på tungan, känns främmande och gör skillnad mellan människor. Fram tills nu, försöker jag återge hennes ord.
Det finns däremot ett namn, som förenar kvinnor från alla världsdelar, oavsett klass, religion eller etnisk härkomst – ett sådant namn är Maria. Det går över generationsgränserna, vida förbi flyktiga modenamn – det har stått fast genom årtusenden. I katolska kyrkan går Maria över gränser mellan könen.
Som autistiskt barn är det just detta vi behöver – något som knyter oss samman med den övriga mänskligheten.
Det som inte splittrar eller passar in i en viss tid eller kultur. Något som inte gör oss till unika individer. Än mer än andra behöver vi något som förenar och svetsar oss samman med människosläktet.
För blinda barn blir namn ofta som ansikten för seende, rösten blir själens spegel likt ögonen för barn med syn.
Här ser vi hur blindhet och neuropsykiatri smälter samman.
Om jag förut frågat mig, om namnbyte verkligen är rätt väg att gå, så är jag övertygad efter att ha hört denna förlösande gudstjänst.